Varför en kaffekopp?

För att Jesus möter människor i vardagen och inte bara i gudstjänster.

Tro är inte bara högtid. Den är närvaro, den är vardag. QDen är samtal. Den är delat bröd och delat liv.

Kaffekoppen – våra möten

Efter korsfästelsen är två lärjungar på väg bort från Jerusalem. De är besvikna och sårade. Jesus går med dem utan att de känner igen honom. Han lyssnar. Han samtalar. Och så sker något vid bordet:

När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem.

Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom.

(Luk 24:30–31)

Det är i måltiden ögonen öppnas.

Men måltiden är också öppen för alla, vilket vi ser hos Sackaios.

"Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem."

(Luk 19:5)

Och reaktionen blir:

"Han har tagit in hos en syndare."

(Luk 19:7)

Jesus börjar inte med att predika från avstånd.

Han börjar med att sätta sig ner.

Den första kristna gemenskapen levde på samma sätt:

Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

(Apg 2:46)

Templet och hemmet.

Gudstjänsten och köksbordet.

Kaffekoppen står därför för våra möten. För samtalet. För den plats där tro får delas utan att vara färdig.

Möt dem där de är

som Jesus mötte lärjungarna på vägen till Emmaus.

Möt dem i ögonhöjd

som Jesus mötte kvinnan vid brunnen.

En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.«

Joh.4

Möt dem med respekt

som Jesus mötte Sackaios.

Det är kaffekoppens hållning.

Närvaro före argument.

Relation före position.

Hjärtat – Fadern

Bakom koppen finns hjärtat.

Det påminner om Fadern – kärlekens ursprung, den som sänder, den som älskar först.

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

(Joh 3:16)

Allt börjar i kärlek.

Det är inte människans längtan som först når Gud.

Det är Guds kärlek som först når människan.

Korset – Sonen

I hjärtats mitt finns korset.

Det är Kristus själv. Den korsfäste och uppståndne. Den som delar brödet i Emmaus. Den som går hem till Sackaios. Den som ger sitt liv.

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

(Rom 5:8)

Korset är centrum.

Inte som symbol för moral, utan som tecken på nåd.

Röken – Anden

Över koppen stiger ångan.

Den kan inte hållas kvar. Den rör sig.

Jesus säger:

Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.

(Joh 3:8)

Anden är inte något vi äger.

Den blåser.

Det är Anden som gör samtalet mer än ord.

Som gör måltiden mer än bröd.

Som gör gemenskapen levande.

Treenigheten – kärleken i centrum

Kaffekoppens teologi rymmer treenigheten.

Fadern – kärlekens ursprung.

Sonen – korset i centrum.

Anden – vinden som ger liv.

Nåd.

Kärlek.

Gemenskap.

Och därför:

Vi möter människor där de är,

för att Gud först mötte oss.

Vi älskar därför att han först har älskat oss.

(1 Joh 4:19)

Det finns plats vid bordet.

English version

The Theology of the Coffee Cup

Why a coffee cup?

Because Jesus meets people in the everyday life and not only at sunday service.

Faith is not only celebration. It is presence, it is everyday life. It is conversation. It is shared bread and shared life.

The Coffee Cup – Our Encounters

After the crucifixion, two disciples are on their way away from Jerusalem. They are disappointed and wounded. Jesus walks with them without their recognizing him. He listens. He speaks with them. And then something happens at the table:

When he was at the table with them, he took bread, gave thanks, broke it and gave it to them.

Then their eyes were opened, and they recognized him.

(Luke 24:30–31)

It is in the meal that eyes are opened.

But the table is also open to all, which we see in Zacchaeus.

“Hurry and come down, Zacchaeus, for today I must stay at your house.”

(Luke 19:5)

And the reaction is:

“He has gone to be the guest of a sinner.”

(Luke 19:7)

Jesus does not begin by preaching from a distance.

He begins by sitting down.

The first Christian community lived in the same way:

Every day they continued faithfully and with one accord in the temple, and in their homes they broke bread and shared meals together with joyful and sincere hearts.

(Acts 2:46)

The temple and the home.

The worship service and the kitchen table.

The coffee cup therefore stands for our encounters. For conversation. For the place where faith can be shared without being finished.

Meet them where they are

as Jesus met the disciples on the road to Emmaus.

Meet them at eye level

as Jesus met the woman at the well.

A Samaritan woman came to draw water. Jesus said to her, “Give me a drink.”

(John 4:7)

Meet them with respect

as Jesus met Zacchaeus.

That is the posture of the coffee cup.

Presence before argument.

Relationship before position.

The Heart – The Father

Behind the cup is the heart.

It reminds us of the Father – the source of love, the one who sends, the one who loves first.

For God so loved the world that he gave his one and only Son, that whoever believes in him shall not perish but have eternal life.

(John 3:16)

Everything begins in love.

It is not humanity’s longing that first reaches God.

It is God’s love that first reaches humanity.

The Cross – The Son

At the center of the heart is the cross.

It is Christ himself. The crucified and risen one. The one who breaks bread in Emmaus. The one who goes home with Zacchaeus. The one who gives his life.

But God demonstrates his love for us in this: while we were still sinners, Christ died for us.

(Romans 5:8)

The cross is the center.

Not as a symbol of morality, but as a sign of grace.

The Steam – The Spirit

Above the cup the steam rises.

It cannot be contained. It moves.

Jesus says:

The wind blows wherever it pleases. You hear its sound, but you cannot tell where it comes from or where it is going. So it is with everyone born of the Spirit.

(John 3:8)

The Spirit is not something we possess.

It blows.

It is the Spirit who makes conversation more than words.

Who makes the meal more than bread.

Who makes community alive.

The Trinity – Love at the Center

The theology of the coffee cup holds the Trinity.

The Father – the source of love.

The Son – the cross at the center.

The Spirit – the wind that gives life.

Grace.

Love.

Fellowship.

And therefore:

We meet people where they are,

because God first met us.

We love because he first loved us.

(1 John 4:19)

There is room at the table.

Kaffekoppens teologi, del 1

Möt dem där de är

(English version below)

“Varför kommer de inte när jag ringer?”
Den klassiska monologen från Ringaren av Hasse Alfredsson.

Ja, varför kommer de inte?

Vi ringer i kyrkklockorna inför gudstjänster, veckomässor, begravningar, vigslar och dop. Vi ringer vid flera tillfällen. Men det är inte längre ett kall som får människor att komma. Det har snarare blivit en ritual för dem som redan är invigda, eller redan är där.

Men att vara på stan med prästkrage, med en kristen symbol, med en bibel, det skapar samtal. Det skapar möten.

För länge sedan var jag med i en grupp präster, pastorer och ungdomsledare som träffades på en pub. Vi satte oss ner och beställde det vi ville dricka. Öl, cola, vatten. Inget var fel och inget var rätt att beställa.

När vi hade fått våra glas tog alla upp sina biblar.

De som satt runt omkring hajade ofta till. De undrade vad vi var för märkliga personer. Sedan började vi samtala om Bibeln. Men sällan hann vi prata mer än några meningar innan någon kom fram. Någon ville ställa frågor. Någon ville prata mer privat. Någon berättade om sin bild av kristendom och kyrkan.

Vi mötte dem där de var.

De behövde inte komma till oss. Vi kom till dem.

Vissa av dem såg vi bara en gång. Andra flera gånger. Några valde också att komma till kyrkan. Inte för att vi missionerade, utan för att vi lyssnade. Vi mötte dem där de var, inte där vi tyckte att de borde vara.

Att möta en människa där vi tycker att hon borde vara fungerar inte. Det gäller både hur långt någon har kommit i sin tro och sådant som vi tycker att någon gör fel.

Det är inte vi som ska döma.

När Jesus mötte Petrus var det första han sa inte: “Du är en syndare.”
Han sa: “Följ mig.”

Han mötte Simon, som han hette då, där han var. På det sätt han var.

Därför är den första delen i kaffekoppens teologi enkel:

Möt dem där de är.

Det finns plats.

English version

Coffee Cup Theology, Part 1

Meet Them Where They Are

“Why don’t they come when I ring?”
A classic Swedish monologue from one of our great comedians Hasse Alfredsson.

Yes, why don’t they come?

We ring the church bells before services, weekday Masses, funerals, weddings and baptisms. We ring them several times. But they are no longer a call that makes people come. They have become a ritual for those who are already initiated, or already present.

But being out in town wearing a clerical collar, carrying a Christian symbol, holding a Bible, that creates conversations. That creates encounters.

Many years ago I was part of a group of priests, pastors and youth leaders who met at a pub. We sat down and ordered whatever we wanted to drink. Beer, soda, water. Nothing was wrong, nothing was right.

When we received our drinks, we all took out our Bibles.

People around us often reacted. They wondered what kind of strange people we were. We began discussing the Bible, but rarely did we get more than a few sentences in before someone approached us. Someone wanted to ask questions. Someone wanted to talk privately. Someone shared their view of Christianity and the church.

We met them where they were.

They did not have to come to us. We came to them.

Some we only saw once. Others came back several times. A few even chose to come to church. Not because we were evangelizing, but because we listened. We met them where they were, not where we thought they should be.

Meeting a person where we think they ought to be never works. This applies both to how far someone has come in faith and to things we believe they are doing wrong.

It is not our role to judge.

When Jesus met Peter, the first thing he said was not, “You are a sinner.”
He said, “Follow me.”

He met Simon, as he was called then, where he was. As he was.

That is why the first part of coffee cup theology is simple:

Meet them where they are.

There is room.

Det finns plats

(English version below)

Titeln säger egentligen det mesta. Här finns det plats. Plats för frågor, plats för funderingar, plats för tvivel och plats för tro.

Du är välkommen att ställa dina frågor och jag ska försöka svara så ärligt jag kan. Här kommer också mina egna tankar och funderingar att få ta plats.

Jag kommer främst att skriva på svenska. Vissa inlägg kommer att vara på engelska och ibland avslutar jag med en kort kommentar på engelska.

Kaffebordet

Du har kommit till kaffebordet. En plats där samtal får ta tid och där olika perspektiv får mötas, så länge vi möter varandra med respekt.

Kaffebordet leds av det jag kallar kaffekoppens teologi, något jag kommer att utveckla i kommande inlägg. Kortfattat handlar det om,

Att möta människor där de är, som Jesus mötte lärjungarna.
Att möta människor i ögonhöjd, som Jesus mötte kvinnan vid brunnen.
Att möta människor med respekt, som Jesus mötte Sackaios.

Jag hoppas att det här kan bli en plats där du känner dig trygg att ställa dina frågor och att du kanske får med dig något.

Jag kommer att försöka skriva minst två gånger i veckan.

Det finns plats.

English version

There Is Room

The title says most of it. There is room here. Room for questions, room for reflection, room for doubt and room for faith.

You are welcome to ask your questions, and I will try to answer them as honestly as I can. This is also a place where my own thoughts and reflections will take shape.

I will mainly write in Swedish. Some posts will be in English, and I will sometimes end with a short comment in English.

The Coffee Table

You have come to the coffee table. A place where conversations are allowed to take time and where different perspectives can meet, as long as we meet one another with respect.

The coffee table is guided by what I call the theology of the coffee cup, something I will explain more in the coming posts. In short,

To meet people where they are, as Jesus met the disciples.
To meet people at eye level, as Jesus met the woman at the well.
To meet people with respect, as Jesus met Zacchaeus.

I hope this can become a place where you feel safe to ask your questions, and where you might leave with a thought.

I will try to write at least twice a week.

There is room.